Ofta stöter jag på och hör om folk som har problem med galoppen. Det verkar vara vanligt att hästar stressar i galopp, eller blir olydiga i galoppen. Det är tydligt att många fler har problem med galoppen än med de andra gångarterna. Det torde finnas någon gemensam nämnare för detta vanliga problem, även om problemen ser olika ut för olika ekipage.

Jag tror att problemet ofta består i en ”konflikt” mellan hästen och ryttaren, i det att vi egentligen inte låter hästen göra det vi ber den om. Jag brukar kalla en del av problemet för ”galoppfattningspanik”.

Ofta ser jag att ryttare fattar galopp, och direkt när hästen börjar galoppera vill de förhålla hästen eftersom det strax upplevs gå för fort. Direkt när hästen lyder oss ger vi alltså ett kontrakommando, som hästen rätt ofta upplever som en korrigering. Han lyder oss och direkt när han gjort vad vi ber om bestraffar vi det han gör med en ny hjälp. Det är ingen bra pedagogik

Här har vi ett av problemen. Ryttaren är helt enkelt lite farträdd. Därför blir det omedvetet en förhållning just när hästen galopperar.

Speciellt på den unga hästen kan det bli en rätt markant fartökning just i fattningen. Om vi har is i magen där, märker vi oftast att hästen strax rättar in sig i galoppen och galopperar i ett rätt vettigt tempo. Var gärna beredd på fartökningen genom att hålla i manen, så ni inte trillar bakåt och på det viset förhåller eller stör hästen. Genom att på detta sätt få ryttaren att undvika dubbelkommandon i fattningen, har jag fått bort månget galopp-problem.

Galopp går normalt fortare än de andra gångarterna. Det håller alla med om, och då får vi låta det gå fortare. Hästen är van att galoppera i den farten och tycker inte alls att det går lika otäckt fort som ryttaren gör.

En annan ingrediens i galoppfattningspaniken kommer sig av alla panikframkallande krav som ryttaren upplever på sig i fattningen. Vi ”lär” oss ju alla att i fattningen skall hästen vara ställd hit eller dit och det skall vara halvhalter och skänklar här och där och dessutom skall fattningen vara på rätt ställe och hästen skall lyfta sig in i fattningen och HJÄLP!!!

Glöm allt det där. Visst skall vi med tiden kunna göra en skolad fattning på ett förutbestämt ställe där hästen är kvar i tempo och samtidigt ökar sin samlingsgrad, men det är inte riktigt det vi behöver öva på vår galopprädda häst. Ta istället och se hur okomplicerat hästen fattar galopp i hagen. Det är så vi skall göra.

Vill vi få en behaglig galopp, skall vi se till att hästen är förberedd för att galopper. Det betyder inte i första hand en halvhalt, utan att vi har bjudningen! Med galopproblemshästar brukar jag be ryttaren trava rätt fritt på en volt i ett behagligt framåt-tempo och känna att hästen själv och med glädje söker vägen. Bjuder framåt, helt enkelt. När vi väl åstadkommit det, belastar vi innerstigbygeln och smackar. De allra flesta hästar rullar du enkelt och okomplicerat över i en behaglig galopp. Låt det gärna ta en kvarts volt för hästen att först att det nu är galopp vi vill, och låt den fortsätta i fri form efter fattningen! Hellre en lugn galopp än snygg fattning. Dessutom blir det med denna okomplicerade fattning nästan alltid rätt galopp.

Fel galopp får vi oftast om ryttare försöker styra samtidigt som de fattar galopp. Se till att hästen förstår vägen, och fatta då galopp. Bara en sak i taget. Det är av den anledningen det på ridbanan finns ställen som är mer ”fattningsbara” än andra. Det är ställen där väggarna styr hästen. Ni har säkert hört att man skall fatta galopp när man är på väg mot väggen, inte bort från den, och liknande saker.

Tyvärr ser jag ofta att ju svårare hästen har för galopp, desto mer komplicerar ryttaren sin fattning. Ju räddare man är för sken och bocksprång, desto mer avvaktande och förhållande fattar man galoppen. Det fungerar inte. Våga vara ful! Våga göra den okomplicerade framåtfattningen, och era galopp-problem är snart betydligt mindre.

Skrivet av Markus Holst (http://markus.ridakademi.se/index.php)

Anki och Kallblodstravaren Lotsen (Foto: Emma Lindgren)